I fredags var det sista dagen på mitt gamla jobb.
En av våra samarbetspartners, en bulgarisk man i 45-årsåldern, hade hört att jag skulle sluta och kom in på kontoret.
Han har "hälsat på" tidigare och gives me the creepes. Sliskigare människa får man leta efter; kyssar på handen (jag tvättar mig ordentligt efteråt), komplimanger och nu senast ett jobberbjudande.
Det värsta är att jag måste vara artig och tålmodig eftersom han faktiskt arbetar med oss. Han undrade om jag inte ville bli hans "högra hand" för ett nytt projekt på Kuba(!). Tack, men nej tack!
Han envisades dock med att ge mig en försenad julklapp (efter en lång tirad om att Santa Claus hade letat efter mig på jul...suck!!!).
Vad jag fick? Ett halsband i vitguld med diamanter!
Crrrazy....and only in Marbella.
Som tur är har han inte mitt telefonnummer och ingen på mitt gamla jobb vet vilket företag jag arbetar för nu.
18 kommentarer:
Shit vad creapy, passa dig stalkers med diamanter är oxå stalkers. Tur att han inte vet nått om dig och lycka till med det nya jobbet.
Vaaaaa???!!!! Det är helt galet alltså. Shiiiiiiit - grattis :)
PS Jag jobbar min sista dag på fredag. Hihi.
PL: Tack, jag är alldeles urlakad efter min första dag. Information overload. :)
Jag vet, verkligen obehagligt! Jag blir dessutom arg. Vad tror han! Men han kan inte hitta mig som tur är.
Kerstin: Helt galet! Men Marbella...is different.
Vad kul! Börjar du på din nya arbetsplats på måndag?
Hahaha, jag tycker att du ska fundera pâ det där med Kuba ändâ!
Här kan vad som helst hända. Jag blev utbjuden av en maffiaboss. (tackade vänligt nej. MYCKET vänligt, för säkerhets skull)
Galet!! Men man måste ju fylla bloggen med något och får vara glad så länge man får en och annan gratis anekdot ;) Men, ja, va sjutton tänker en del med..? Lycka till med det nya!!
Dessa män säger jag bara... Frågan kvarstår dock: vad ska du göra med halsbandet? Är det snyggt så att du vill behålla det? Kan du öht tänka dig att ha på dig det?? Eller sälja det? Eller, med tanke på att det är i Marbella du bor, slänga det i soptunnan ovanpå de tomma rosévinflaskorna...
Fyyy!!! Den sortens karlar ger mig kalla kårar!
Glömde förresten säga; hoppas att du haft det bra på nya jobbet!!!
Anna: Du har rätt; Spain is different. Haha!
Carin: Tack,lilla du! Jag är dödstrött...ZzZZzz
Lorry: Det värsta är att jag verkligen gillar halsbandet, men det känns fel att använda det. Jag tror att det får ligga till sig lite och så tar jsg fram det om ett par månader.
Skål, förresten ;)
Alley: Mig med! Finns det någon kvinna som skulle hitta på något så galet?
Tack, nya jobbet känns bra, men jag är trött.
Det är rätt - låt det ligga ett tag... Rätt var det är har du "glömt av" var det egentligen kommer ifrån - det kanske var en 30-årspresent från din mamma vid närmare åtanke?
Hoppas allt känns bra på nya jobbet - bortsett tröttheten som är naturlig vid info-overload!
Eh.....creepy är bara förnamnet...!
Det är ju så'na personer som kan flippa ur när saker sedan inte går "deras" väg!!
Samuel
hans "högra hand" låter ju mer än lagom suspekt.
Smält guldet och sätt in det på framgaddarna.....spinkla ditt nya tandguld med diamanterna....nothing says framgång like goldteeth.
Min erfarenhet av folk från Bulgarien är att dom är crepy...
Stay away!
Ehrm...klart det finns kvinnor som hittar på såna galenskaper. Inte jag, dock!
Men du, ursäkta om jag är frågvis av mig, men ahr du vågat berätta detta för din pojkvän? Det krävs ju sannerligen sin man för att kunna ta en sån sak, att ens flickvän får slika gåvor.... Hade jag haft ngn vet jag att han skulle
1. slagit ihjäl givaren
2.alternativt slängt bort det
3. han hade aldrig accepterat att jag hade det på mig!
Det är ju illa nog med gammalt stuff man har, det är ju mission impossible att ha det på sig, bara.
Ja, jag hoppas det löser sig, Blanca!
( jag skulle nog lämnat tillbaka det, ÄVEN om jag nog kan tycka att de får acceptera att man har beundrare...hm. Menar, även gifta och etablerade kvinnor får ju gåvor från andra än sina makar...har jag hört)
Lorry: Ja, men så var det nog. Mamma brukar ju faktiskt skämma bort mig ;)
Allt känns mycket bra på det nya jobbet. Att byta var det bästa jag gjort på länge.
Samuel: Exakt! Han gav mig kalla kårar långt innan jag blev överhöljd av presenter.
Christina: Japp, vad vill han egentligen? ja, svaret på den frågan är naturligtvis given...:)
Argaste: Vill du bli min personlige rådgivare?
M: I am staying FAAAAR away.
Blygisen: Min pojkvän reagerade inte nämnvärt faktiskt, han vet hur galna människor det finns här i lilla Marbella. Men jag tror knappast att han kommer uppmuntra mig att ha det på mig.
Lämna tillbaka det kan jag inte eftersom jag verkligen inte vill kontakta honom. Jag fick det trots mina protester och öppnade det inte förränjag kom hem.
Annars håller jag med om att det vore det bästa.
ha ha ha... gæren gubbe. Si meg en ting, snakker du sant?? ;)
Optimisten. Klart jag gör, varför skulle jag hitta på en så vulgär historia?
Skicka en kommentar