Min väninna kan inte glömma sin gamla pojkvän.
Även om hon är väldigt lycklig i sitt nuvarande förhållande finns han i hennes tankar. Jag har svårt att relatera till det eftersom jag tror att det finns en anledning till att det tog slut oavsett vilka goda egenskaper han har/hade.
Är det vanligt att det finns ett gammalt ex som spökar? Någon man idealiserar?
Kan man lämna den rätte?
10 kommentarer:
Jag känner till en kille som är bra kompis med sitt ex. Träffar han någon annan så måste det ske i smyg för hon ska absolut inte få reda på att han kramt någon annan.
Så vill man var med honom blir det som "älskarinna" bakom ryggen på exet. Kramar , pussar i offentliga miljöer är helt uteslutet för då kan det ju komma till exets kännedom.
Ragga på barer går naturligtvis inte heller.
Det tog slut för ett år sen och jag vet inte hur länge han har tänkt hålla på så här.
Det var han som gjorde slut men han har nog ofta lekt med tanken på att dom ska bli ihop igen
jag har en väninna som var otrogen mot sin kille. varför då? undrade jag. för att jag älskar min pojkvän för mycket, svarade hon. ibland blir kärlek ett hinder. tydligen.
Jadu Blanca. Jag glömmer aldrig ngn jag haft kär. Aaaaaldrig. Men det är inte detsamma som att jag skulle vilja att det blev vi två igen.
Kan man lämna den rätte? Ja...alltså, inte för att jag har den erfarenheten, i så fall har jag glömt det, men jag tror att det finns ett spektrum som spänner över den frågan också. "Forbidden love" etc...men, vad vet jag? Men visst, då är ju frågan om det verkligen var "den rätte".
Törnfååååååglarna, Blanca! Snyyyyyyft! Är det bara jag som älskar den? *skäms över min töntighet* haha
//Blygisen
Ja klart man kan lämna "den rätte", men ju mer tid man är ifrån varandra desto mer romantiserar man ihop hur det egentligen var, det blir ett hjärnspöke deluxe.
Äsch dessutom så vet ju alla att det finns fler "den rätte", hon har bara som sagt hjärnspöken och en pojkvän som hon egentligen inte riktigt borde hänga kvar vid.
Självklart kan man det. Dessutom kan Den Rätte vara rätt bara ett tag, för att sedan bli Den "orätte", varpå han/hon kan återgå till att bli Den Rätte igen. Vi utvecklas ju människor, och kan röra oss som motställda vågor från och till varandra.
Tror jag då.
För övrigt har jag precis hitta hit, via Alley Cat, och fast jag egentligen inte alls har tid så skall jag läsa bloggen fråhn början. Jag är lite kär i din skrivstil. Händer inte mig så ofta längre - kanske blir man bloggkräsen efter ett tag? :)
Jag tror faktiskt inte att man lämnar den rätte... (Japp, jag gillar även chick-flicks!!!*skratt*)
Däremot så tror jag att man lätt idealiserar ex på samma sätt som att man idealiserar andra saker med tiden. Det är precis som om hjärnan är funtad på ett sådant sätt - att vi har en tendens att bara minnas positiva saker ju längre tiden går.
Exempel 1; om det inte var på detta sätt så skulle troligen ingen kvinna föda mer än ett barn!
Exempel 2; när jag var liten så sken solen och man kunde bada hela sommarlovet varje år och dessutom så var det snö hela vintern...
Jag har länge lurat mig själv och trott att jag lämnat den rätte, dvs den ende mannen jag någonsin älskat. För en tid sen hittade jag min gamla dagbok från den tiden. När jag läste hur han fick mig att må under de år det var vi, så stämde det inte alls överens med den minnesbild jag har idag. Idag vet jag att han inte är/var den rätte för mig. Och att det var därför jag lämnade honom - det enda jag idag ångrar är att jag inte förklarade varför för honom.
Japp det kan man men man får snällt ångra det resten av sitt liv.. men det finns fler killar, bra killar. Jag har bara inte hittat någon som får mig att känna så som han fick mig att känna...
Men jag har inte gett upp än!
Håller verkligen med Räven där.
//Blygisen igen.
Therese: Det låter helt galet!! Jag hoppas verkligen att han har "lekt med tanken på att de ska bli ihop igen" annars är det alldeles för sorgligt...för alla inblandade.
Zoe: Jag har hört en liknande historia. Att man älskar för mycket.
blygisen: Jag var besatt av Father Ralph och Maggie (?) i 12-årsåldern. Du (Vi!) är INTE töntig. :)
Räven: Du har säkert rätt! Hjärsnspöken och idealisering i efterhand låter rimligt...men inte så romantiskt...tyvärr.
Ms. Take: Jag tror du sätter huvudet på spiken. Precis så är det. Man är efterklok helt enkelt!!
Åh, vad glad jag blir att du gillar min blogg. Jag läser alltid din, men kommenterar kanske inte så mycket.
Alley: Du har kanske rätt. Man lämnar inte den rätte! Men många gånger är det svårt att inse. I alla fall om man börjar jämföra...
Siggy: Oh, nej! Var det du som lämnade honom/henne? Och upptäckte att gräset inte var grönare?
Blygisen: Det är klart vi håller med le fox.
Jepp, vi skall ju bli le Föx gurk-glass-fixare och allt vad det var sen, juh! hihi
Skicka en kommentar