Det känns konstigt när man har sagt upp sig men fortfarande arbetar kvar.
Jag är en del av företaget men ändå inte. Jag bryr mig inte lika mycket. Naturligtvis vill jag fortfarande göra ett bra jobb, men mentalt befinner jag mig inte här. De flesta av mina kollegor vet om att jag skall sluta och det känns som om även de inte riktigt räknar med mig längre.
Det är lite som att sitta på en perrong och vänta på ett tåg.
5 kommentarer:
Att vänta är väldigt frustrerande. Samtidigt är det ju härligt spännande att vara på väg någonstans. Tåget kommer ju så småningom, och du har bestämt dig för att hoppa på det! Det är modigt!
Jag tycker att Marbella är som en avgångshall på en flygplats...
Folk kommer och går...(som dem vill, ingen ordning på någonting).
Dinamico...sa någon.
Carin: Du har rätt sa klart! För att fortsätta med metaforerna sa kommer arbetstempot troligtvis ga ifran anglok till X2000 (coolt namn...)
Tagis: Nä det är ingen ordning alls! Speciellt inte pa vissa personer som inte fattar att de borde vara Nattens drottning och inte leka eskima (sorry inuit) i norr.
STORT GRATTIS till nya jobbet!
Åhh, va kul för dig... Måste kännas riktigt skönt att dessutom ha blivit headhuntad!!!
Jag är riktigt glad för din skull; ny lägenhet, nytt jobb...
Kanske kommer den lilla kissen snart oxå!?!
Kram
Tack Alley! Jag är ganska sa nervös...
Kram
Skicka en kommentar