Jag är väldigt dålig på att bestämma mig och fatta beslut.
Men till nyår skall jag göra det. Bestämma mig, alltså. Om jag ska stanna i Spanien eller inte. Det är något jag har tänkt på länge. Jag har velat fram och tillbaka. Men jag måste fatta ett beslut. Och om två månader är det dags.
Det kommer att göra ont vilket beslutet än blir.
Pest eller kolera.
Varför kan ingenting, någonsin vara enkelt?
10 kommentarer:
Usch, vad jobbigt. Fast en liten tröst är ju att ofta känns det bättre när man väl bestämt sig. Vad är det som gör att du måste fatta beslutet? Vad säger din pojkvän?
Ja, det är jobbigt. Men jag saknar Sverige väldigt mycket och maste bestämma mig. Min pojkvän är inte glad, men förstar mig.
Usch , inget kul beslut. Önskar jag kunde råda dig men sånt här måste man bestämma själv. Jag kom ju till Sverige i förrgår. Det har varit en jättejobbig vår och sommar när jag har velat fram och tillbaka och inte kunnat bestämma mig om jag skulle stanna i Spanien eller inte. Visst saknar jag Spanien och kommer nog att göra det länge men det känns ändå verkligen rätt att vara tillbaka. Ännu bättre kommer det att kännas när jag 1 novermber flyttar in i mitt egna ställe. Övervåningen på en prästgård. Lycka till , hur du än bestämmer kommer det att bli jobbigt. Men det behöver ju inte vara för evigt. Flyttar du tillbaka till Sverige och det känns fel så ligger alltid Spanien kvar och det går att ändra sig.
Ojdâ, lycka till med beslutet dâ.
Det hade varit intressant att höra vad du har pâ din för/emot-lista, om du har nâgon sân (i huvudet, alltsâ) Att ta beslut är jobbigt, men inget är värre än att vela, tycker jag. Efterât brukar det kännas bättre.
Kan inte din pojkvän prova pâ livet i Sverige ett tag?
Näe, det är ju så. Önskar jag kunde hjälpa - men det kan jag inte. Lycka till.
Tack!!
Jag saknar den svenska naturen, lugnet, svenskarna, min familj, mina vänner, naturligheten, tryggheten...etc
Det är väldigt jobbigt, främst pga min sambo naturligtvis (Tyvärr änns det inte realistiskt att han skulle flytta med. Han skulle nog inte trivas och kan ingen svenska.).
Men det är bättre att jag försöker bestämma mig nu än om ett eller tva ar. Man blir ju inte yngre...
Dessutom har jag hört att arbetsmarknaden har börjat ta fart.
Hallåliksom!!!! Livet e inte så svårt. När allt kommer kring. Ganska enkelt. Egentligen. Du avgör själv.
Det later nastan som du redan har bestamt dig...
Jag som hade dig och Theres som exempel pa folk som hade lamnat Sverige. Emigrerat och var nojda med det. Nu har Therese flyttat hem och du funderar pa att gora detsamma. Jag ar som er. Jag kan inte tanka mig att leva utomlands for lange. Saknar mina homies och min familj alldeles for mycket for det.
Homer: Allting är relativt.
Morris: Nej, jag har inte bestämt mig ännu. Men jag försöker förbereda mig mentalt pa att kanske lämna min pojkvän. Aj, vad ont det gör!
Skicka en kommentar