fredag, oktober 13, 2006

Fäderneslandet

Varför går min hemlängtan aldrig över?

Det är mitt femte år i Spanien. Men nej, jag fortsätter att längta efter regn och rusk, svensk TV, skogen, anspråkslösheten, lugnet och vänner + familj, så klart. Det är så tröttsamt att alltid längta bort. Det blir extra påtagbart då jag precis har haft besök ifrån fäderneslandet.

Men då jag är i Sverige saknar jag Spanien och jag känner mig verkligen hemma här.

Ja, ja jag blir också trött på mig själv...

5 kommentarer:

Zoe sa...

du har nog precis sammanfattat många invandrade svenskars tankar... det är okej att sakna. det är en tillgång att vara rik på erfarenhet. även om det gör lite ont ibland.

Östermalmsräven sa...

Människan blir aldrig nöjd tyvärr, det är det som driver oss framåt... och bakåt.

Blancaflor sa...

Zoe: Sant. Jag tror inte att det kommer att ga över. Jag har ett ben i varje land. Me, det kan naturligtvis ses som nagot positivt ocksa eftersom jag berikar mitt liv med tva kulturer.

Räven: Bra sagt! Har inte du hemlängtan alls?

Alley Cat sa...

Att längta hem när man är borta och bort när man är hemma, det är nog just så som många av oss känner...

Kanske är det just så det ska vara. Så länge du inte vantrivs med din tillvaro så är jag övertygad om att du är just lika "normal" som alla vi andra som bor eller har bott utanför Svea rikes gräns.

Blancaflor sa...

Katten: Du har kanske rätt. Jag vet ju att jag var väldigt rastlöst i Sverige och ville bort, bort. Nu vill jag flytta igen, till Madrid, Sydney eller San Francisco. Hahajaja!!