torsdag, november 30, 2006

Lund

Jagshemash!

Imorgon åker jag till Lund. Det skall bli underbart!
Jag skall strosa på kullerstensgatorna, njuta av svensk vinter, gå på frackmiddag med pappa, äta gott, shoppa lite och förhoppningsvis få lite adventskänsla.

Man firar inte advent i Spanien. Jag har dock förberett mig väl. Mamma har skickat mig en jullöpare, en stjärna att hänga i fönstret (klassikern i orange papp med vita stjärnor) och en adventsljusstake (den för fyra levande ljus), jag har dessutom en julskiva med Domkyrkans gosskör (Gbg) och en med amerikanska christmas carols. Nästa vecka väntar dessutom lussekattbak.

P.g.a det nya förbudet angående vätska i handbagaget kan jag inte köpa glögg i Sverige, men nästa helg skall jag till Sevilla och då skall jag passa på att smita in på IKEA.

Myyyysigt...

onsdag, november 29, 2006

It's a man's world

Något som jag tycker är synd är den raljerande ton som många kvällstidningar har vad gäller de olika könen. Av någon anledning (jo, jag förstår att det beror på att männen har den ekonomiska och politiska makten...) är det okej att hacka på män på ett, många gånger, fånigt sätt.

Främst häcklas männen angående typiskt kvinnliga sysslor som matlagning etc, men det verkar också vara mer eller mindre okej att i söndagsbilagan racka ner på både storlek och uthållighet. Det skulle vara intressanta att läsa reaktionerna om förhållandet vore det omvända.

Det är tråkigt att männen kritiseras istället för att uppmuntras då det "gör intrång" på traditionellt kvinnliga områden.

Filippa Reinfeldt i Aftonbladet idag:

"Fredriks korvgryta är det mest han själv som tycker om."

Kvinnor borde absolut föregå med gott exempel och inte göra skillnad på könen. Hur skall vår strävan annars kunnas tas på allvar?

Här i Spanien? Well, könsrollerna är ganska cementerade. Som jag nämnt tidigare; jag har inte öppnat en dörr sedan jag kom hit och pappaledighet är en utopi.

tisdag, november 28, 2006

...och den ljusnande framtid är vår.

Talade med en väninna i Sverige igår.

Hon berättade om två bekanta som gift sig, en som var gravid och en som precis fött barn. Det är helt otroligt! De senaste tre åren har 90% av alla jag känner gift sig, skaffat barn eller förlovat sig. Inte konstigt alls, eftersom vi alla är runt 30.

Men vad som skrämmer mig är: Tänk om det aldrig kommer att hända mig?

Vet inte vad jag vill. Men jag känner mig stressad och på efterkälken.

Tankar om kläder

Jag önskar mig fler tillfällen att bära: flor, tyllunderkjol, muff och päls.

Till helgen (då jag är i Sverige) skall jag köpa ett par skor; antingen ett par skoletter eller ett par Mary Janes. Båda modellerna passar min ibland lite gammaldags stil.

Såg sjätte och sista säsongen av SATC i helgen och de kläder Carrie bär i Paris är helt Fan.Tast.Iska! Men, ack så extravaganta om man arbetar på kontor.

När jag ändå svamlar om kläder passar jag på att lägga in en lite poll.

Vilken designer har skapat väskornas Rolls Royce?
Marc Jacobs
Prada
Bottega Veneta
Louis Vuitton
Chanel
Gucci
Mulberry
Hermes
Fendi
Annan
Free polls from Pollhost.com
För mig finns det bara ett svar!

..................................................................
Efterlysning: Du som har röstat för "Annan", vilket märke har du i åtanke? /Nyfiken...

Juletider


Jag älskar julen! Har alltid gjort.

Någon gång tänker jag fira jul på vårt sommarställe (en trävilla ifrån cirka 1920).

Det skall vara en riktigt gammaldags jul. Levande ljus och halmprydnader i granen, handstöpta ljus (det har vi i och för sig redan nu), dopp i grytan, lutfisk, ingen jultome utan istället julbock, lackade julklappar och grötrim.

Julevangeliet skall läses framför öppna spisen.

Och det skall snöa så klart.

måndag, november 27, 2006

Bantorget 9

Är det någon som känner till Restauarang Bantorget 9 i Lund?

Maten verkar bra, men jag undrar om lokalen är mysig då jag inte har lyckats hitta några foton.

Help! Please!

Back to basics

Tjejmiddag anno 1992: Köttfärspaj, sallad och billigt vitt. Efterrrätt: Kladdkaka

Tjejmiddag anno 1995: Kyckling med jordnötssås, jasminris och Chardonnay. Efterrätt: Cheesecake

Tjejmiddag anno 1998: Kycklingsallad med chèvre, pinjenötter, ruccola, körsbärstomater och Bag-In-Box-vin. Efterrätt: Pannacotta

Tjejmiddag anno 2001: Fisksoppa, hembakat bröd (med tre sorters mjöl) och Australiskt vin. Efterrätt: Chokladmousse av både vit och mörk choklad

Tjejmiddag anno 2004: Hemmagjord Sushi och japanskt öl. Efterrätt: Sorbet av japanska äppelpäron

Prognos:
Tjejmiddag anno 2007: Biff à la Rydberg och svenskt öl. Efterrätt: Hjortronparfait

torsdag, november 23, 2006

Tragiskt

Om ni minns skedde det en liten incident här på kontoret för några månader sedan.

Plötsligt är hon tillbaka!

Hon står i dörren och ställer exakt samma frågor som sist. Jag är naturligtvis ensam på kontoret igen. Jag får hjärtklappning och bliv torr i munnen. Sedan vi träffades sist har jag fått reda på att hon är känd hos polisen, har psykiska problem och dessutom problem med droger (not a good mix).

Hon stirrar på mig och jag försöker förklara att jag inte kan hjälpa henne men att hon kanske kan lämna ett meddelande (jag försökte låtsas att hon är som vilken kund som helst). Hon går och jag pustar ut.

Efter några minuter kommer hon tillbaka! Arg. Aggressiv. Anklagar mig för att ljuga.

Jag fortsätter att behandla henne artigt precis som om jag inte mindes den lilla incideten då hon slog sönder vårt kontor. Efter ett tag verkar hon slappna av och tro att jag är på hennes sida. Hon berättar att hon är gravid och att hon inte skall störa mer.

Men hon kommer att komma tillbaka...det sade hon.

Way of no return

Det började lite oskyldigt med att jag kastade långa blickar på blommornas lockande färgprakt då jag strosade förbi ståndet på marknaden. De kråmade sig i solen och bjöd ut sig till försäljning. Jag fingrade på deras prunkande kurvor och slog till.

Inte en, inte två - utan tre växter följde med mig hem.

Ett tag senare började jag känna mig konstig till mods, jag drogs hela tiden ut på balkongen, jag blev orolig om solen sken för mycket eller om det regnade för mycket. Jag började ta skott och planera nya plantor. Till slut var jag ute på terrassen flera gånger varje dag.

Men det slutade inte där; jag började också okynnessurfa på sajter som varit tabubelagda bara några år tidigare; Tasteline.com, Arla.se och Tinas mat var plötsligt en del av min dagliga rutin. Väl hemma tillbringade jag timmar i köket och laborerade med ingredienser som jag tidigare inte ens vetat namnen på.

Jag. Kunde. Inte. Låta. Bli

Spiken i kistan kom snabbare än väntat. Jag gick över gränsen till det socialt acceptabla. Jag vet inte om människor i min omnejd var förberedda på det slutgiltliga beviset. Jag kunde inte dölja det längre. Det var över. Inget mer spel för gallerierna.

Jag började att brodera! Korsstygn.

Det är svårt att säga hur min resa kommer att sluta, fortfarande är jag mitt uppe i det. Kanske kommer jag någon gång att återgå till min tidigare så sorglösa tillvaro med obligatorisk lördagsutgång, korta kjolar, shopping och för många drinkar eller så har jag för alltid förändrats och för att istället bli...

...den perfekta hemmafrun (inte desperat dock;)!

Övergiven

Hmmm...jag har insett en stor nackdel med att ha en blogg.

Mina vänner som inte bor här har nästan slutat att höra av sig till mig. De behöver ju inte kontakta mig för att veta hur jag har det. När jag talar med dem är de fullt uppdaterade, medan jag har inte har någon koll alls på deras liv.

Kanske skall jag bli mer mystisk och tvetydig...?

Busy

Som vanligt när julen närmar sig är varje helg fram till trettondagsafton uppbokad.

Nu till helgen skall vi fortsätta att flytta (och förhoppningsvis bli klara) och vi skall också gå på en välgörenhetstillställning med vinprovning. Helgen därpå väntar Lund och frackmiddag, nästföljande helg beger vi oss till Carmona utanför Sevilla för kombinerad IKEA-shopping och country house weekend , sedan är det en helg innan jag far till Sverige över jul.

Jag är dock tillbaka i Spanien till nyår.

tisdag, november 21, 2006

Imperiet - Märk Hur Vår Skugga

Nostalgitripp!

Jag minns att jag tyckte att videon var väldigt obehaglig da det begav sig.

I can see why...

måndag, november 20, 2006

Saker jag gillar I

(Som motvikt till min tidigare negativa post.)

- Människor med oväntade intressen och egenskaper: Den strikte konsultkillen som gillar The Cure och surfar, den träiga tyskaläraren som dansar salsa och fina flickan som drar snuskiga one liners.
- Superskärpta människor med en hjärna som en PC.
- Den speciella och underbara jargong som existerar i en grupp av människor som umgås mycket (speciellt under festliga förhållanden) bestående av interna skämt, gemensamma minnen och en lättsam naturlighet.
- Latinokillar med loafers (Tod's till exempel) utan strumpor och röda chinos.
- Riktigt smaskigt skvaller.

Ständigt dessa könsroller

Varför säger många tjejer stolt att de minsann är (eller var under uppväxtåren) pojkflickor?

De får det att låta som om det är bättre att ägna sig åt klassiska pojklekar som att bygga trädkojor, leka cowboy och busa än att vara flickig och leka med dockor, drömma om kattungar och skriva ett hjärta istället för en prick över i.

Vilken kille skulle säga att de minsann var en flickpojke då de växte upp?

Saker som stör mig III

Det finns vissa, egentligen harmlösa, saker som irriterar mig:

- När folk tror att de är Sex-and-the-City- coola för att de har en take away-kaffe i handen.
- När folk (speciellt vit, medeklass) använder uttrycket "Respekt!"
- När män viker upp kragen på sina tenniströjor (Jo, jag har sett det nyss!)
- När gymnasieungdomar (de som inte blir nyfrälsta, värstingar, gother, bimbos etc - vilket inte är bättre det) blir pseudo-intellektuella, bär palestinasjal, manchesterkavaj och börjar orera om Kafka, Dostojevskij, Camus och andra uppenbara djupingar...utan att egentligen förstå (jag kastar sten i glashus, eftersom jag var en av dem - fast utan palestinasjal :)
- När killar tror att de genom att visa mycket hud (uppknäppta skjortor, urringade t-shirts etc) blir mer attraktiva - det är faktiskt tvärtom.

fredag, november 17, 2006

I hemmets lugna vrå

Så här i vintertider har jag upptäckt ännu ett intresse (förutom mitt nya växtintresse, alltså), nämligen korsstygnsbroderi. Jag har ett gammalt ofärdigt broderi hemma, som jag köpte för flera år sedan, och de har jag nu tagit upp igen.

Egentligen tycker jag inte att det är vackert med broderade tavlor, kuddar etc, men min käre pojkvän föreslog att jag skulle göra handukar, örngott etc med våra initialer. Det gillar jag! Men då fungerar kanske inte korsstygn...

Broderiet som jag arbetar med nu är ett Beatrix Potter-motiv och jag hoppas att jag blir färdig till jul och kan ge det till en kär, liten vän.

...och den helige ande

I Spanien har man nationella identitetskort liknande de som utfärdas av post och bank i Sverige. Det är med dessa, och inte med körkorten, man identifierar sig.

Korten innehåller förutom namn också ett identitetsnummer, adressen där man bor, uppgifter om var man är född och namnen på föräldrarna.

Jag såg just en kollegas identitetskort. Han heter Jesús.

Och hans föräldrar José (Josef) och Maria...

Inte ovanligt alls.

torsdag, november 16, 2006

Inga from Sweden

Jag är en invandrare!

Det känns lite konstigt att tänka så. Jag känner mig bara som en svenska som bor utomlands. Men naturligtvis är jag invandrare, även om jag inte är flykting.

Jag har nog assimilerats ganska bra i mitt nya hemland.

Jag kan språket, har spansk pojkvän, äter middag kl.22.00, uppskattar och känner till spansk musik, passar upp på min käre pojkvän (Hihihi!), lagar en del spansk mat, går i kyrkan ibland och är beroende av jamón Serrano.

Jag reagerar inte över att de flesta spanjorer inte flyttar ihop förrän de gifter sig, att de bor hemma tills de är 30 år, att polisen flörtar med en vid körkortskontroller och att det mesta går att fixa med kontakter.

Troligtvis talar jag en version av Rinkebysvenska, fast på spanska. Bryter - med Málagadialekt.

Typ: Jak er svoanska ok jeter Blancaflor.

Age is just a number

Jag fick precis ett e-mail ifrån en dam i 75-årsåldern. Hon skrev (bland annat): *skrattar*

Hon måste ha barnbarn i Lunarstorm-åldern.

onsdag, november 15, 2006

Don't shoot the messenger

Jag fick precis ett synnerligen otrevligt arbetsrelaterat telefonsamtal. Det är så härligt med människor som inte kan behärska sig då de är stressade. Eftersom jag visste att vi inte hade gjort något fel var jag lugn som en filbunke vilket verkade reta vederbörande än mer.

Hon suckade högt, rösten gick upp i falsett, och hela situtionen var "ridiculous".

Jag var artig.

Hon blev otrevlig.

Jag var tyst.

Sedan avslutade jag samtalet

...
Uppdatering:

Plötsligt stod hon i dörren.

Scary!