torsdag, augusti 03, 2006

Kaos

En tumultartad morgon...

Jag är numera ensam på kontoret då nästan alla är på semester.

En kvinna kommer in. Hon ser sliten ut med smutsiga kläder och ovårdat hår. Med entonig röst frågar hon efter flera medlemmar av ägarens familj. Jag blir lite orolig efter som hon luktar alkolhol och svarar att de är på semester.

Hon går plötsligt längre in i kontoret och utan förvarning river hon ner datorskärmen från ett skrivbord. Jag blir rädd och springer ut och ropar på en kollega som är på gatan. Vi rusar in och kvinnan skriker osammanhängande och river ner skärmar, papper, telefoner, pärmar och bärbara datorer.

Min kollega försöker lugna henne men hon är väldigt aggressiv och fortsätter att skrika om alla livets orättvisor.

Vi ringer polisen och under tiden har det samlats en massa folk utanför. En del försöker tala med henne och i ena sekunden verkar hon lugn för att i andra sekunden förstöra mer saker och skrika.

Polisen kommer till slut och för bort henne.

Jag har tillbringat större delen av dagen hos polisen som vittne och nu är jag tilbaka på kontoret. Det känns onekligen lite kymigt och jag vill helst inte vara själv.

Drömmen om den mysiga småstaden var uppenbarligen bara en illusion.

6 kommentarer:

Blygisens betraktelser sa...

Hjälp!
Och här skulle jag precis skriva att ni får trösta (tala, stötta, ventilera med)varandra, du och kollegan, men så läser jag att du åter sitter ensam på kontoret!
Man behöver ju ngn nu, så därför skriver jag något i all vänlig medkänsla.
(Hoppas också det reder ut sig för kvinnan)

/"B"

Blancaflor sa...

Tack det var väldigt snällt. Jag tror att jag blev lite chockad för jag känner mig övernaturligt lugn. Vi får se hur det känns att gå till kontoret imorgon...

Blygisens betraktelser sa...

Klart som korvspad man blir chockad! Extra viktigt, säkert, att få ventilera med ngn sen. Men du har ju din egen lille el Matadore, som tur är!

Stora Morran sa...

Fy låter super läskigt! Vet ni varför hon gjorde det?

Östermalmsräven sa...

What!? Det där låter ju helgalet...

Blancaflor sa...

Blygisen: Ja visst är det tur att man har nagon att tala med. Det känns dock okej idag, faktiskt.

Morris: Hon var tydligen en f.d. affärskollega (var gudomligt vacker för 10 ar sedan sade de). Hon har dock fatt drogproblem och är psykiskt sjuk. Mycket tragisk historia.

Räven: Ja, usch! Och jag som arbetar i ett sa lugnt omrade...trodde jag.