haha, det är rätt intressant det där. själv hade jag besök av min syster förra veckan. vid ett tillfälle utbrast jag "qué vackert" och blev själv väldigt förvånad när jag hörde vad jag sagt.
PL: Hur sjukt det än later är det inte helt enkelt att behalla sitt modersmal korrekt efter en längre tid utomlands. Jag blandar tex ofta ihop ordsprak och uttryck. Pinsamt, men sant! :)
jag blandar och ger lite, både på dagar och nätter. Det svåra för mig är nog att hålla i medvetandet vilket språk jag pratar på, eller vilket som ska talas med vem kanske man kan säga.
När jag har haft nån svensk på besök eller jag och oscar varit i sverige, och jag får översätta fram och tillbaka, händer det inte så sällan att de måste påpeka: "ulrika nu pratar du spanska med mig igen". (eller tvärtom) Så tolk vore nog inget lämpligt yrke för mig, med tanke på att mitt medvetande inte håller koll på växlingarna.
Händer detta dig med, eller är det bara min hjärna som är så virrig?
Nej jag bor inte i barcelona, bor längre in katalonien, i förpyreneerna, i en by som heter sant llorenç de morunys. tror inte den är så känd längre söderut. :)
Byn har bara runt 800 fasta invånare - fast det kommer faktiskt hit mycket folk under högsäsongerna, och många har ett andrahandsboende här.
Men jag har aldrig träffat på några svenskar här. På sätt och vis har jag tyckt att det varit rätt bra att vara ende skandinaven, men har ändå börjat tänka att det kunde varit rätt skönt att ha nån i närheten med samma referensramar som en själv.. Alltså, nån som känner till lasse berghagen, lillstrumpa och syster yster och ahlgrens bilar och så :)
Du har ju svenska kompisar där nere (du skrev iofs att många av dem är på väg att flytta därifrån..).. Kan det bli en liten oas-liknande känsla när ni träffas?
6 kommentarer:
Ha ha som Anita Ekberg när hon varit i USA i tre veckor och inte kunde prata svenska längre när hon kom hem..ha ha
haha, det är rätt intressant det där. själv hade jag besök av min syster förra veckan. vid ett tillfälle utbrast jag "qué vackert" och blev själv väldigt förvånad när jag hörde vad jag sagt.
PL: Hur sjukt det än later är det inte helt enkelt att behalla sitt modersmal korrekt efter en längre tid utomlands. Jag blandar tex ofta ihop ordsprak och uttryck. Pinsamt, men sant! :)
Ultika: Hahaha! Drömmer du pa spanska ocksa?
jag blandar och ger lite, både på dagar och nätter.
Det svåra för mig är nog att hålla i medvetandet vilket språk jag pratar på, eller vilket som ska talas med vem kanske man kan säga.
När jag har haft nån svensk på besök eller jag och oscar varit i sverige, och jag får översätta fram och tillbaka, händer det inte så sällan att de måste påpeka: "ulrika nu pratar du spanska med mig igen". (eller tvärtom)
Så tolk vore nog inget lämpligt yrke för mig, med tanke på att mitt medvetande inte håller koll på växlingarna.
Händer detta dig med, eller är det bara min hjärna som är så virrig?
Ulrika: Absolut! Speciellt på jobbet där jag talar både svenska, engelska och spanska.
Du bor i Barcelona, eller?
Nej jag bor inte i barcelona, bor längre in katalonien, i förpyreneerna, i en by som heter sant llorenç de morunys. tror inte den är så känd längre söderut. :)
Byn har bara runt 800 fasta invånare - fast det kommer faktiskt hit mycket folk under högsäsongerna, och många har ett andrahandsboende här.
Men jag har aldrig träffat på några svenskar här. På sätt och vis har jag tyckt att det varit rätt bra att vara ende skandinaven, men har ändå börjat tänka att det kunde varit rätt skönt att ha nån i närheten med samma referensramar som en själv..
Alltså, nån som känner till lasse berghagen, lillstrumpa och syster yster och ahlgrens bilar och så :)
Du har ju svenska kompisar där nere (du skrev iofs att många av dem är på väg att flytta därifrån..).. Kan det bli en liten oas-liknande känsla när ni träffas?
Skicka en kommentar