Jag har en kär väninna (svenska) här i Marbella som funderar på att flytta hem till Sverige.
Att flytta tillbaka till hemlandet är nog tankar som de flesta utlandssvenskar får någon gång. Jag har funderat över det många gånger och till och med försökt att flytta hem. Men just nu är det inte dags för mig. Kanske om ett år, kanske aldrig.
Det svåraste utomlands är att skaffa riktigt bra vänner. Speciellt här i Marbella där människor ifrån hela världen kommer och går. Många svenskar, britter etc arbetar några år "i solen" och flyttar sedan hem igen.
Det jag främst saknar är naturligtvis vänner och familj, men också lugnet, naturen, svensk humor, maten, den svenska oskuldsfullheten och det jordnära. Jag saknar till och med alla PK-ambassadörer som det vimlar av i Sverige!
Om det är några utlandssvenskar som läser detta (gärna boende i Spanien) kontakta gärna mig eftersom det vore roligt att höra era åsikter om hur ni gör för att handskas med hemlängtan (om ni har det?).
3 kommentarer:
Hej och välkommen hem (hehe)
Att ha ett eget hem hjälper mycket tycker jag. Annat som gör att man känner sig mer hemma är att skaffa fler permanenta vänner, både svenska och spanska.
Att skriva och läsa på forum för andra utlandssvenskar är också jättebra.
Sen bor vi ju inte i Ulan Bator heller, bara några timmar från Sverige :-)
Det som hände mig efter några år, är att jag kände mig så olik "Sverige-svenskarna" och deras samhälle, mentalitet och syn på det mesta, att jag hellre föredrar att bo här. Det är lättare och mer accepterat att ha andra åsikter och göra som man vill här.
Däremot förstår jag precis vad du menar, jag tror att vi alla har haft sådana funderingar.
Hej Anna!
Tack för ditt utförliga svar!
Du har rätt angaende vikten av ett eget hem. Vi har äntligen flyttat in i var lägenhet och det är underbart. Det är underbart att veta att vi inte behöver flytta igen! Möblerna har vi valt och vi kan göra vad vi vill. Det ger ett lugn.
Det är sant att vi inte bor i Ulan Bator :). Men det är inte helt enkelt att aka hem alla ggr. Jag borde flytta till Madrid och mina föräldrar till Sthlm. Hihihi!
Jag känner mig olik svenskarna, men ocksa spanjorerna. Jag hamnar mellan stolarna och hör inte hemma nagonstans längre. Bäst är andra utlandssvenskar.:)
Precis, jag hamnar också mellan stolarna. Men och andra sidan är det ganska trevligt att ha två stolar ;-)
Ett evigt problem. Ibland tänker jag på hur det måste ha varit för t.ex. Amerikafararna för 200 år sedan, och känner mig plötsligt lyckligt lottad.
Skicka en kommentar