Marbella är kontraster.
Jag träffar människor som har både en Ferrari och en Lamborghini (varför, det känns som samma bil?), som har en walk-in-closet på 100 kvadrat, som köper semesterbostäder för 17 miljoner kronor, som organiserar veckolånga svensexor till Rio de Janeiro all-included, som tar med sig sina hembiträden när de reser på semester och som flyger privatjet till Monaco.
Men jag träffar också servitörer som har tre jobb, men inte råd att gå till doktorn och träffar sina barn 1 h per dag, städerskor som inte har råd att köpa födelsedagspresenter till sina barn, som inte har några rättigheter på jobbet, bara skyldigheter, som drar ut sina tänder istället för att laga dem och som aldrig beviljas semester.
De bor 1 km ifrån varandra men deras världar möts aldrig på riktigt.
5 kommentarer:
I Sverige också - fast kanske inte riktigt så radikala.
Var bor du någonstans på 1 km-skalan?
Anledningen att kontrasten blir större i Marbella är att Marbella är sa litet och folk är sa otroligt mycket mer förmögna än i Sverige, föreställ dig de mest välbärgade fran UK, fran Ryssland, fran Saudi i en stad med 100 000 invanare...
De fattigare är desto fattigare eftersom det inte finns samma sociala skyddsnät här som i Sverige.
Jag befinner mig nagonstans i mitten. Men man lever gott här med hyfsad inkomst.
Men nu mâste jag protestera lite! Jag har faktiskt aldrig träffat nâgon som det sâ dâligt, om det inte är en ekvatorian som har tre jobb för att skicka hem pengar. Sjukvârden är ju gratis, sâ alla har râd att gâ dit. Tyvärr finns det ju mânga som utnyttjar illegala (och desperata) invandrare, särskilt som hemhjälp.
Anna: Oj, jag ser att det kan missuppfattas, jag menar att de inte har rad att ga till doktorn och bli sjukskrivna (skall ändra).
Men jag har träffat flera servitörer som har 2-3 jobb för att försörja en familj där det kanske bara finns en inkomst.
Dessutom vet jag en person som (i alla fall ar 2003) tjänade 750 €/manad pa sitt heltidsjobb (administratör pa kontor). Det kan man inte leva pa, det är omöjligt!
Aha, nu fattar jag :-)
Visst är lönerna lâga och bidragen ocksâ. Jag tror att det märks mer pâ levnadsstandarden hos vanliga spanjorer pâ turistställena, faktiskt. I mer traditionella spanska samhällen bor man ju hemma länge och sparar till lägenhet, fâ mycket hjälp av de äldre generationerna osv, sâ de har egentligen bättre standard än vad de hade kunnat ha med sin dâliga lön.
Skicka en kommentar