torsdag, januari 12, 2006

Reaktionär revolutionär

Jag ser mig själv som traditionell och ganska konservativ.

Forget about it!

I Spanien skulle jag lika gärna kunna ha dreadlocks, batikfägade kläder, näsring och börja reclaim the streets!

Det.Går.Inte.Att.Jämföra.

Värderingar angående familj, moral, könsroller, religion och förhållanden är ifrån en annan tid...i vissa grupper. Det är inte alltid anstötligt, men väldigt, väldigt annorlunda.

Att vara svensk är något som, enligt min tidigare erfarenhet, har uppfattats som något positivt, av arbetsgivare tex (och Los buitres). Men inom vissa grupper anses vi ha lägre moral. En kombination av att vi vanligtvis är protestanter och svenskens (och svenskans) rykte som mycket liberal i olika aspekter.

Det är tankeväckande att utsättas för fördomar och rasism som 100 000-tals nysvenskar stöter på i Sverige dagligen.

Det är så ...orättvist!!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är inte ofta jag behöver lyfta ett finger, när min man är i närheten.
(Han vet förstås inte allt jag sliter med för att vara "perfekt" när han är närvarande).
Men ETT skall jag ha klart för mig. Att när vi går in i en matbutik, är det jag som drar varuvagnen. Något annat skulle inte komma på frågan.

Ataharis sa...

Snälla, berätta mer... Jag blir mer fylld av onda aningar ju närmare verkligheten en flytt till Spanien för mig kommer. Det bästa måste väl vara att vara lite förberedd innan?