Oxbridge light

Vill du imponera på vänner och kollegor utan att anstränga dig?

Hemligheten är att kunna lite om mycket, och ha kunskap om ett antal (gärna obskyra) konstnärer, kompositörer och politiker allt kryddat med roliga och tankeväckande anekdoter som tyder på mycket kunskap och dessutom förhindrar att diskussionen går för djupt och du tappar fotfästet.

Viktigt är dock att noga sondera innan vilken niva ditt sällskap ligger på eftersom det annars kan bädda för obehagliga överraskningar.

Istället för att helt enkelt berätta vilken aria, pianokonsert etc som du föredrar, imponera dina vänner med vilken inspelning du föredrar. Ex." Jag har ju alltid tyckt att Herbert von Karajans inspelning av Beethovens nionde symfoni 1984 är överreklamerad, istället föredrar jag Felix Weingartens." Beethoven är ju lite mainstream, men du har garanterat kollrat bort dina vänner eller kollegor.

Namedropping: Läs in dig på Allan Pettersson (kompositör), Stiglitz, Hertz, Klein (nationalekonomer), Willm de Koonig, Catherine Sullivan och Vito Acconci (contemporary art).

Det är inte bara vad du säger som spelar roll. Du måste även tänka på hur du klär dig. För män fungerar alltid amerikansk östkustakademiker: manchesterkavaj, chinos och skjorta. Toppa gärna med sköldpaddsfärgade glasögon. Vill du se lite excentrisk ut (excentrisk=halvt galen, halvt geni) använder du fluga, hängslen eller bär en gräll näsduk i bröstfickan.

För kvinnor är det lite svårare och framförallt finns det flera olika stilar att välja emellan. Det finns Gudrun Sjödén-looken (kan dock lätt bli mer miljöpartist än intellektuell), arkitekt-looken med svart polo och stora silversmycken och vintage-stilen med gammaldags klänningar, sjalar och kängor (se dock till att du inte blir flummig new age-fan utan behaller ditt "knivskarpa"(yeah right!) intellekt).

Och sluta genast att prenumerera pa Illustrerad Vetenskap och En ding ding värld!