Idag ringde min efterträdare från mitt gamla jobb igen.
Men den här gången var jag tacksam att hon gjorde det. Min obehaglige, bulgariske "beundrare" hade varit på kontoret och försökt få tag på mitt telefonnummer. Det hade hon dock inte gett honom (Gracias a Dios!).
Tydligen hade han varit mycket påstridig och lämnat sitt nummer med uppmaningen att jag absolut måste höra av mig.
Jag gjorde väldigt klart för honom sist vi sågs att jag inte var intresserad av att arbeta med honom. När jag sedan inte svarade då han ringde 5 ggr samma kväll tycker jag att mitt budskap borde ha gått fram.
Jag börjar tycka att det är riktigt obehagligt.
3 kommentarer:
Usch vad jobbigt!
Lât pojkvännen ringa och säga ett par ord, det gör susen. Trist att det ska vara sâ, men bättre än att gâ omkring med obehaglighetskänsla.
Anna: Ja, det är riktigt obehagligt, främst för att han faktiskt inte verkar riktigt normal.
Shit pommes. Lilla snigel akta dig...
Skicka en kommentar