Någonting som skrämmer mig lite är att om jag bildar familj i Spanien kommer jag att få spanska barn.
De kommer inte att känna till Astrid Lindgren, Elsa Beskow, John Bauer, Barbro Lindgren och Alice Tegnér på samma sätt som jag. De kommer inte att kunna Bä bä vita lamm, Blinka lilla stjärna och Rönnerdahl, de kommer inte kunna sjunga Den blomstertid nu kommer på examen, inte fira midsommar, inte ta studenten, inte åka pulka, inte se jultomten som en självklarhet på julafton, inte vara vana vid grovt bröd, inte lufsa omkring i skogen med gummistövlar och inte klä ut sig till påskkärringar.
De kommer absolut inte att förstå innebörden av "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" eller "mellan hägg och syrén".
Manne kom tillbaka, allt är förlåtet!
15 kommentarer:
Allt blir vad man gor det till. Man far inte ligga pa latsidan om man som utlandssvensk bestammer sig for att bli foraldrer. Vill du att dina barn ska fa ta del av allt detta sa ar det ju ditt ansvar. Jag kanner flera svenskar vars barn forstar svenska men inte kan fora en lite svarare konversation, endast svara pa tilltal. Mitt forsta mal, den dag jag blir foraldrer ar nog att mina barn ens ska intressera sig litegrann for sverige och det "svenska", ha viljan att veta mer om sitt ursprung. Sen om de vet vem Elsa Beskow ar, och hur man super sig full pa studenten kan jag nog klara mig utan. Foredrar att de lar sig vem Cervantes och Garcia Lorca ar, om jag nu bestammer mig for att stanna kvar i Spanien.
¡Protesto! ;-)
Även om jag tror jag förstâr din nostalgi - visst är det lite sorgligt att vâra barn inte har samma kulturarv och referensramar. Men en spansk unge lär sig midnatt râder precis lika lätt som en svensk - det är bara att sjunga för dem! Du kan ju läsa svenska godnattsagor, fira jul och midsommar i Sverige osv. De kan fâ det bästa av tvâ världar även om de inte blir svenska. Sen klarar de sig undan de negativa bitarna av Sverige ocksâ.
..och eftersom det här är ett ämne jag verkligen brinner för, har jag gjort ett helt inlägg pâ min blogg. Titta gärna in!
Men de kanske kan gå i svenska skolan i Fuengirola...
Jag håller med Anna, allt blir vad man gör det till och ditt barn får inte en utan två kulturer. OK, det blir lite mer jobb för ens egen del, men inte så att man går under precis. Dessutom har vi som är utflyttade inom Europa den stora fördelen att det är ganska nära till Sverige och kusiner och morföräldrar och likannade. Med andra ord - det är bättre, inte sämre med barn i flera kulturer.
en stor hjärtesak för mig är skolan. trots många invändningar mot skicket som den svenska skolan befinner sig i ställer jag mig högst tveksam till att låta mina eventuella framtida barn gå i annat lands grundskola. det bara bär emot så otroligt mycket, ur en massa aspekter men främst kanske genusditot. och ändå funderar jag på att flytta utomlands på obestämd framtid.
svårt.
Anonym: Det var ord och inga visor! ;)
Jag tycker dock att det finns så många bra saker (inte bara kunskap om Beskow & co) med att växa upp i Sverige och jag tycker det är synd att om jag väljer att skaffa barn här så missar mina eventuella barn det. Som Christina nämner (se nedan) är till exempel jag tveksam till om jag tycker att pojk- och flickskolor är bra. Allemansrätten och närheten till naturen är en annan sak jag inte vill missunna mina barn.
Cervantes i all ära, men jag vill att de skall känna till Strindberg och Lagerlöf också.
Anna: Hihi! I saw it coming!
Visst kan jag lära mina barn alla barnvisor jag kan, men de kommer inte att ha samma känsla för dem som jag eftersom de inte kommer att dela det med andra barn i skolan.
Men visst finns det massor av BRA saker i Spanien för barn, men du vet, jag är för evigt sentimental. :)
Morran: Nja, då får jag nog byta pojkvän (om jag skaffar barn med honom vill säga), för honom finns inget annat alternativ än en katolsk skola...och jultomten är förkastlig.
Tolken: Naturligtvis! Men det strikt katolska som min pojkväns familj står för kan skrämma mig lite.
Christina: Jag håller med. Skolan är jätteviktig för hur barnen formas och det är egentligen skolsystemet här som jag är skeptisk till.
Hehe, jag kunde sâklart inte lâta bli. Men jag förstâr dig ocksâ. Jag har valt bort katolska skolor, men det skulle ju inte vara ett alternativ för er. Men det finns väl blandade klasser där ocksâ, pâ en del av dem?
Hej!
Jag har frågor som rör något helt annat, nämligen att ag ska till Malaga inom kort (i helgen) och undrar följande:
Vad ska man ta med för kläder (tänker främst på vädret)?
Var shoppar man bäst (kommer att bo i Puerto Banus)?
Tack på förhand....
Hej igen...
Rättare sagt, jag ska till Marbella så klart...
Sen tror jag att det är upp till var och en hur mkt man lär sitt barn om sitt andra hemland. Ett ex till mig (halvspanjor, uppvuxen i Sverige) förstod spanska, men av ngn konstig anledning vägrade han prata det. Idag däremot är han bosatt i Spanien, gift med en spanjorska o kommer knappt ihåg Sverige... Jag tror att det är upp till ens barn också, man ska nog inte tvinga på dom något!
Det är klart att de kommer att veta - det är ju upp till dig att visa dem Astrids värld :)
Ha, ha, ha: välkommen till verkligheten!
Ja, du: jag har haft samma process inom mig när mina två döttrar växt upp då de knappt vet något om hur det är att växa upp i Kashmir eller Punjab - sorgligt men sant!
(Visst kan man lära dem saker men det blir hela tiden andrahandsinformation.)
Samuel
Minns dina skolkamrater med utländska föräldrar från uppväxten. Vissa av dem var väldigt svenska. Andra var väldigt utländska. En tredje grupp, var extra smarta enligt min mening, de plockade russinen ur kakorna i båda sina länders kulturer.
Troligen är nog sanningen den att man påverkas mest av det land man faktiskt växer upp i. Men jag tror ändå att dina framtida barn kommer att vara svenska till viss del också. Du vet, det där om arv och miljö...
Som så mycket annat så blir det som man gör det... Jag är övertygad om att du kommer att bli en underbar mamma som förmedlar bara det bästa från det Sverige och svenskarna!
Se det som att dina framtida barns liv snarare berikas av att deras föräldrar kommer fån två olika länder...
Helena: Skall du inte flytta tillbaka? :) Jag skall titta in på din blogg. Jag är västgöte (Göteborgare), men mitt hjärta finns i Bohuslän.
Anna: Jo, det gör det. I alla fall i madrid.
Caroline: Det är svensk vår. På dagarna kan det vara upp emot 20 grader. Men du vet spanjorerna pälsar på sig fram till maj. Jag brukar typ ha: polo, kavaj, kjol, strumpbyxor och loafers. I PB finns det bra shopping, ett stort varuhus och flera butiker (Zara, Mango, Louis Vuitton, Dior, Hermes etc).
Kerstin: Ja det är sant! Speciellt Bullerbyn va? ;)
Samuel: Ja det är nog väldigt stor skillnad mellan Sverige och Indien (eller Pakistan??). Större än Sverige och Spanien.
Alley: Så kloka ord, alltid. Om jag skaffar barn i Spanien skall jag försöka att ge dem de bästa av två världar.
Helena:
Jag gillade verkligen din blogg! Kul!
Jag bodde på Mallorca under två år (2003-04). Jag blev aldrig riktigt kär i ön, kanske för att jag bodde i en sådan hemsk lägenhet i början och bara frös hela tiden. :)
Men generellt sett älskar jag naturligtvis Spanien.
Jag känner mig väldigt kluven; i Spanien är jag svenska och i Sverige hänger jag inte riktigt med längre. Jag är mer som en observatör.
Om det går över vet jag inte...men tiden brukar lösa det mesta. :)
Skicka en kommentar