Kärleken ÄR blind!
Jag hade en pojkvän under två år och jag ångrar varje dag jag tillbringade med honom. Han var snäll, trogen och artig, men ofattbart...tom.
Jag såg det inte direkt. Jag ville inte se det. Jag hoppades i det längsta. Jag trodde att han kanske skulle ändras (Orealistiskt, jag vet!!) Men det gick inte att blunda för alltid.
Han.Var.Ointelligent.
Jag gillar inte att kalla någon dum eftersom det kan uppfattas som att jag anser mig vara förmer, men i detta fall finns det ingen annan beskrivning. Han reflekterade inte över sig själv eller sin omgivning, var obildad, irrationell, tråkig (okej, det är inte lag på att vara rolig...men ändå!) och låååångsam (både i tanke och handling).
Det är så sorgligt och meningslöst. Ett slöseri med tid. Bådas tid.
Trots omständigheterna blev jag helt förstörd då vi bestämde oss för att göra slut (pga omställningen och mina brustna drömmar...tror jag).
En tid senare träffade jag en man. Han var skärpt, intellektuell och medveten. Han fick mig att glömma mitt ex på 5 sekunder.
I never looked back again.
4 kommentarer:
Jag tror det är ganska vanligt att man försummar sin tid på det där sättet. Det är tråkigt men också väldigt mänskligt.
Tyvärr.
Tror också det är vanligt. Blev inspirerad av dig och skrev om spanska caféer, länkade din sida. Hoppas det är ok
Ni har sakert rätt i att det ar vanligt. Jag var helt bortkollrad i nästan ett ar och det känns sa bittert.
Eftersom jag är en öppen person som träffar mycket folk så känner jag igen den personlighetstyp som du beskriver. Dessvärre är det så att det finns ganska många sådana. De är platta, enkla och kopplar inte så snabbt helt enkelt.
Att konstatera det är väl inte samma sak som att säga att man är förmer än någon annan? Vi är ju helt enkelt olika. Ibland är det en nackdel att vara lite mer krävande, mer komplex och nyanstörstande.
Du gjorde dock helt rätt i att lämna förhållandet. Been there, done that.
Skicka en kommentar