torsdag, februari 07, 2008

José Àngel Buesa

Te digo adiós y, acaso, te quiero todavía,
no puedo olvidarte, pero te digo adiós.

No sé si me quisiste, no sé si te quería,
o tal vez nos quisimos, demasiado, los dos.

Ese cariño nuestro apasionado y loco,
me lo metí en el alma, para quererte a ti.

No sé si te amé mucho, no sé si te amé poco,
pero sé que nunca volveré a amar así.

Te digo adiós y, acaso, con esta despedida
mis mejores sueños mueren dentro de mí.

Pero te digo adiós, para toda la vida
aunque toda la vida siga pensando en ti.

5 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Sâ vackert! Bâde den här och den andra
Tror du han läser?

Blancaflor sa...

Nej, det tror jag inte. Han gör nog allt för att lägga mig bakom sig. Men de är hemskt sorgliga, kan inte läsa dem utan att tårarna börjar rinna.
Kram

Blygisens betraktelser sa...

Men kära Blanca....


*kram*

KARLAVAGNEN sa...

Anda yaaa, mujeeer! Aniiiimooooo!!!
Väldigt väldigt vackert!!! Men plåga dig inte för mycket. Lite Calvin and Hobbes inemellan...

Pa'delante å dessutom tror jag faktiskt att ni borde prata med varandra... Men det är ju inte min business.

Blancaflor sa...

Blygisen: Kram på dig.

Karlavagnen: Usch, jag tror inte att jag klarar av någon sorts kontakt. Jag vill glömma och gå vidare :(