Te digo adiós y, acaso, te quiero todavía,
no puedo olvidarte, pero te digo adiós.
No sé si me quisiste, no sé si te quería,
o tal vez nos quisimos, demasiado, los dos.
Ese cariño nuestro apasionado y loco,
me lo metí en el alma, para quererte a ti.
No sé si te amé mucho, no sé si te amé poco,
pero sé que nunca volveré a amar así.
Te digo adiós y, acaso, con esta despedida
mis mejores sueños mueren dentro de mí.
Pero te digo adiós, para toda la vida
aunque toda la vida siga pensando en ti.
5 kommentarer:
Sâ vackert! Bâde den här och den andra
Tror du han läser?
Nej, det tror jag inte. Han gör nog allt för att lägga mig bakom sig. Men de är hemskt sorgliga, kan inte läsa dem utan att tårarna börjar rinna.
Kram
Men kära Blanca....
*kram*
Anda yaaa, mujeeer! Aniiiimooooo!!!
Väldigt väldigt vackert!!! Men plåga dig inte för mycket. Lite Calvin and Hobbes inemellan...
Pa'delante å dessutom tror jag faktiskt att ni borde prata med varandra... Men det är ju inte min business.
Blygisen: Kram på dig.
Karlavagnen: Usch, jag tror inte att jag klarar av någon sorts kontakt. Jag vill glömma och gå vidare :(
Skicka en kommentar