En kollega och jag har börjat dela in människor i antingen high-energy eller low-energy. Det är inte alltid så lätt som man kan tro.
5 kommentarer:
Cuniculus
sa...
Jag är ej så insatt i ämnet, och vet egentligen inte vad jag talar om. Men klassificeringssvårigheterna skulle kanske kunna bero på att de flesta människor är typ halvenergiska, och återfinns i mitten av energispektrum, enligt någon sorts normalfördelning? Jag kan tänka mig att det då blir svårt att urskilja två tydligt avgränsade personlighetstyper. (Alldeles borsett från att en individs energinivå väl varierar beroende på livssituation, dagshumör och intresset för det man råkar hålla på med just då.)
Att kategorisera människor är kanske lika svårt som det är otroligt intressant.
Det enda jag vet är att low-energy männsikor går mig på nerverna.
Jag tror inte att energin varierar så mkt faktiskt. Antingen har du det eller så har du det inte!
Kanske är det svårt att avgöra om du träffar en person bara en gång men om du träffar samma människa under en längre tid märker du snart vad de går för (eller inte).
Det är intressant. Men jag är lite osäker på hurpass vedertagna och exakt definierade dessa begrepp är inom den akademiska medicinen och psykologin. När jag googlade hamnade jag i någon sorts blogg som härledde dem till Hippokrates temperamentslära. Jag kan förstås tänka mig att man är utrustad med någon sorts grunddisposition i fråga om tempo och aktivitetsgrad. Men jag undrar ändå om de flesta inte befinner sig nära mitten på skalan? Ungefär som med IQ - en normalfördelningskurva?
Sedan håller jag förstås med om att det är lättare att bedöma någons personlighet om man tillbringat lite tid tillsammans med personen i fråga. Fast då händer det kanske å andra sidan att man upptäcker hur sammansatta människor kan vara... Lite som en del intressant litteratur; den låter sig inte riktigt genrebestämmas - eller bara ungefärligt. Men jag gissar att vi vår leva med detta när vi bedömer människor - i spänningsfältet mellan det mätbara (ifall det går att mäta energinivå på ett tillförlitligt sätt), det stereotypa (våra kategoriseringar/"genre") och det alldeles unika, och ibland överraskande?
Aha. Detta med olika energier var roligt och intressant, men låter lite som New Age i mina öron.
Utifrån vad du skriver gissar jag i alla fall att ditt temperament är övervägande sangviniskt; du har antagligen fullt tillräckligt med blod inom dig. Troligen lider du heller ingen allvarligare brist på gul galla. Däremot är det möjligt att kvantiteterna svart galla och slem inte är lika stora.
5 kommentarer:
Jag är ej så insatt i ämnet, och vet egentligen inte vad jag talar om. Men klassificeringssvårigheterna skulle kanske kunna bero på att de flesta människor är typ halvenergiska, och återfinns i mitten av energispektrum, enligt någon sorts normalfördelning? Jag kan tänka mig att det då blir svårt att urskilja två tydligt avgränsade personlighetstyper. (Alldeles borsett från att en individs energinivå väl varierar beroende på livssituation, dagshumör och intresset för det man råkar hålla på med just då.)
Att kategorisera människor är kanske lika svårt som det är otroligt intressant.
Det enda jag vet är att low-energy männsikor går mig på nerverna.
Jag tror inte att energin varierar så mkt faktiskt. Antingen har du det eller så har du det inte!
Kanske är det svårt att avgöra om du träffar en person bara en gång men om du träffar samma människa under en längre tid märker du snart vad de går för (eller inte).
Det är intressant. Men jag är lite osäker på hurpass vedertagna och exakt definierade dessa begrepp är inom den akademiska medicinen och psykologin. När jag googlade hamnade jag i någon sorts blogg som härledde dem till Hippokrates temperamentslära. Jag kan förstås tänka mig att man är utrustad med någon sorts grunddisposition i fråga om tempo och aktivitetsgrad. Men jag undrar ändå om de flesta inte befinner sig nära mitten på skalan? Ungefär som med IQ - en normalfördelningskurva?
Sedan håller jag förstås med om att det är lättare att bedöma någons personlighet om man tillbringat lite tid tillsammans med personen i fråga. Fast då händer det kanske å andra sidan att man upptäcker hur sammansatta människor kan vara... Lite som en del intressant litteratur; den låter sig inte riktigt genrebestämmas - eller bara ungefärligt. Men jag gissar att vi vår leva med detta när vi bedömer människor - i spänningsfältet mellan det mätbara (ifall det går att mäta energinivå på ett tillförlitligt sätt), det stereotypa (våra kategoriseringar/"genre") och det alldeles unika, och ibland överraskande?
Det har jag ingen aning om. Det började som ett skämt mellan mig o min kollega och vi har inga intentioner att go science!
Livet blir roligare om man hårdrar.
Aha. Detta med olika energier var roligt och intressant, men låter lite som New Age i mina öron.
Utifrån vad du skriver gissar jag i alla fall att ditt temperament är övervägande sangviniskt; du har antagligen fullt tillräckligt med blod inom dig. Troligen lider du heller ingen allvarligare brist på gul galla. Däremot är det möjligt att kvantiteterna svart galla och slem inte är lika stora.
Skicka en kommentar