Glädjedödare och energitjuvar

En inställning som jag tycker är hemsk tråkig är vad jag kallar det-är-väl-onödigt-inställningen.
Istället för att med enkla medel maximera upplevelser tycker många att en extra, liten ansträngning som kanske förbättrar med 50% är ”onödig”.

Detta kan visa sig på många olika plan.

Alltifrån att servera kakor direkt ur kakpaketet istället för från ett trevligt fat till att välja en sämre lunchrestaurang som ligger obetydligt närmare för att det är bekvämt till att inte ta vägen om Lago Como när man ändå befinner sig i Milano med någon dålig ursäkt om att det ser ut att bli regn.

Oftast tror jag att det är lathet och bekvämlighet som ligger bakom. Och jag tror att det som irriterar mig mest är att dessa glädjedödare sällan erkänner att det beror på lathet utan istället hittar på dåliga och oerhört lättforcerade argument som bara skapar (mer) missämja och irritation.

Ni vet vilka ni är…