Mitt intresse för svensk, vemodig musik fortsätter med Jonathan Johanssons fina "Aldrig ensam".
I det fina tunna ljuset
Står jag och väntar tyst
Sommaren är framför
Kvarteret nästan tömt
På människor och känslor
Ingen rörelse någonstans
Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar