Jag läste Siewert Öholms debattartikel efter Aftonbladets artikel om Opus Dei igår och blev glatt överraskad. Han satte verkligen huvudet på spiken. Så här skriver han om Opus Deis fastighetsinköp:
"I sak har inget annat hänt än att en av många respekterad katolsk ”lekmannaorden” köpt en gammal herrgård på landet för att skapa ett utbildningscentrum. Då slår plötsligt den gamla svenska enhetskulturen till och ett av många tankealternativ blir en farlig avvikelse, en förförande sekt. "
Han fortsätter sedan:
"Samtidigt är vi nyfikna på guruns lära från Himalaya, och tar okritiskt till oss vilka indoktrinerande livsregler som helst, ibland nästan som i protest mot den gamla trötta lutherska statsreligionen."
Det är verkligen sant att många är helt okritiska till österländska livsåskådningar men katolicismen ses av de flesta som något rent av livsfarligt.
Detta är ett faktum som även Marcus Birro (inte en favorit vanligtvis...) tar upp i sin blogg. Då svenskar talar om eller kritiserar katolicismen är det alltid med fokus på sex. Abort, preventivmedel och präster som har utnyttjat sin ställning. That's it! För många svenskar är det katolicismen, vilket naturligtvis är helt fel och, enligt mig, väldigt obegåvat.
Katolicismen är ju så oerhört mycket mer och handlar om livets alla stora frågor. Utan ett helhetsperspektiv och med bristande kunskap blir dessa diskussioner helt ointressanta.
Ett ex till mig i Spanien gick på en skola i regi av Opus Dei eftersom deras skolor (tillsammans med Jesuiternas skolor) anses vara de allra bästa i Spanien.
Han blev (hyfsat) normal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar