Jag tittade på Måns Herngrens och Fredrik Lindströms film "Vuxna människor" från 1999 igår. Mikael Persbrandt var oerhört pricksäker i filmen, alla har vi väl träffat någon som honom i verkligheten. Den är smårolig ibland men vad jag främst tänkte på vad hur sjukt fula kläder alla hade på sig.
Jag minns mycket väl det gråa, minimalistiska modet i slutet på 90-talet, men när man nu återser det blir jag chockad över hur missklädsamt och urtråkigt det ser ut. Inga smycken eller accessoarer, bredaxlade och fladdriga kostymer och urtvättade pasteller. Det får mig att minnas en glöggfest jag hade under den perioden och hur jag tittade ut över mitt vardagsrum och såg ett hav av gråklädda människor.
Och det var samma sak med hur folk inredde sina hem. Aldrig har det väl köpts så många vita soffor, vita orkidéer (världens tråkigaste blomma) och bokhyllor i björkfanér som under dessa år.
Jag var inget undantag (tyvärr).
Jag minns att jag bar svarta kostymbyxor med en sladdrig, grå trikåtröja från Kenzo (jag arbetade extra i en butik under studietiden) med silvertryck (!) som jag var oerhört nöjd med. Vidare hade jag vit soffa, vit matta och en myranstol i lönn.
Allt var inte bättre förr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar