En av böckerna jag läste under sommaren vara Viveca Stens I de lugnaste vatten som utspelar sig på Sandhamn i Stockholms Skärgård.
Jag tänkte att det skulle vara en mysig sommardeckare men jag blev besviken då jag redan efter att ha läst ungefär 1/3 av boken insåg vem mördaren var.
Då faller verkligen hela charmen med en deckare. Det enda som driver läsaren framåt är ju ovissheten. Det har inte hänt mig så många gånger tidigare (eventuellt med någon gammal tjatig Läckberg).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar