Min bokpaus höll inte i sig så länge.
Efter Shantaram har jag nu (återigen) börjat att läsa Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones, Spaniens egen Da Vinci-kod, som utspelar sig i Barcelona under 1300-talet.
Efter cirka 200 sidor är jag ännu inte riktigt övertygad. Den känns som en ungdomsbok, jag kommer på mig själv att dra paralleller till Olov Svedelids (Got to love them!) böcker: Mor är ingen häxa och Slottet brinner. Äventyrsromaner med en oförvitlig medborgare i huvudrollen.
Man vet att det kommer att gå illa. Och bli ännu värre. Men samtidigt läser jag vidare i trygg förvissning om att rättvisan kommer att segra och slutet kommer att vara triumfartat.
Men som sagt, fortfarande känns den lite seg och med schablonartade karaktärer.
Men det är ju i alla fall Spanien... Eller ja, Katalonien...man kan inte älska både Barcelona och Madrid. Och jag älskar madrileños.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar