I morse på spårvagnen satte sig en ung kille på platsen framför mig. Han slog sig ner och plötsligt befann jag mig tillbaka i år 1991.
Färgade Diesel-jeans, stickade irländska ulltröjor, blommiga trikåer, Timberland-kängor, Nirvana, Mandarin Duck-väskor, gymnasiehets och Absolute Reggae.
Han bar Fahrenheit.
Jag trodde det var förbjudet.
2 kommentarer:
Jag trodde att Farhenheit försvunnit från jordens yta... *skratt* Tänk att dofter kan föra med sig så mycket minnen!
Jag vet! Dessutom är det en särdeles obehaglig parfym... Kväljande...
Kram :)
Skicka en kommentar