Jag har tidigare ondgjort mig över de konstiga namn manga barn döps till idag. även om jag förstar att 70-talisterna är trötta pa att det var tre Anders och tva Helena i varje klass.
Föräldrarna söker det unika, men lyckas istället förmedla likriktning och en i mina ögon, lätt desperation för att "Keeping up with the Joneses".
Jag läste idag i Aftonbladet om olika kändisbarn, de hade namn som Floyd, Vida, Heli, Truls, Viggo och Roderick.
Det jag motsätter mig är att föräldrarna verkar välja ett namn, inte för att det är vackert eller passande, utan för att sätta sig själva i fokus. "Titta, vilket unikt namn vi har kommit pa till vart unika barn! Är vi inte fantastiskt kreativa!"
Det känns lite som att pusha ett barn att bli fotbollsproffs eller skönhetsmiss för en dröm som endast finns hos föräldrarna.
Eller sa läser jag in lite för mycket i namngivningprocessen idag...
5 kommentarer:
Jag förundras var gång jag läser familjeannonserna i GP...
Kan hålla med om att Vida och Roderick inte är så vanliga svenska namn. Men Viggo (och till viss del även Truls) är ju faktiskt gamla namn, för ungefär tre-fyra generationer sedan var ju det ett väldigt vanligt namn. Tror i just det fallet att det namnet bara är "på väg tillbaka igen".
Och Heli är ett ganska anligt finskt namn
jag tror det ligger något i det du säger men jag tror också många nya namn kommer in på grund av att vi reser och rör på oss mycket, tar in namn från andra kulturer tillexempel. du såg ju bara exemplet "vida" från aftonbladet...
jag gillade det namnet by the way :)
Alley: Jag vet... Oootroligt!
Sara: Jag förstar vad du menar, men det jag motsätter mig är att manga verkar söka namn just för att de är ovanliga inte för att de egentligen gillar dem. ¨Det vackra, passande namnet är inte huvudsyftet utan det UNIKA namnet blir det primära.
I: Okejra... ;)
La Linda: Absolut. Likadant hände ju pa 50- och 60-talen da barn i Sverige fick namn efter amerikanska skadesspelare tex Clarke eller Y-namnen (Ronny, Conny, Sonny mm)Inte alltid sa lyckat dock om du fragar mig...
Skicka en kommentar