Hemlängtan kommer och går.
En svensk kompis till mig är på väg att flytta hem. Då kommer alltid tankarna.
Skall jag? Kan jag? Vill jag?
Det är svårt efter fyra år utomlands. Dessutom har jag jobb, lägenhet och sambo här. Jag trivs, men saknar vänner och familj. Och mi tierra så klart!
Spanien är hemma för mig, men det är Sverige också. Det finns för- och nackdelar med båda länderna.
På lördag bär det av till Götlaborg och två veckors semester.
Gransus och lådvin - Here I come!
3 kommentarer:
Jag har haft en släng av rejäl hemlängtan i maj. Jobbigt. Så brukar lite alltid kunna blossa upp när jag pratar eller får mail från någon i hemlandet. Jag saknar verkligen vissa vänner hur mycket som helst. Samtidigt vet jag att jag inte vill flytta tillbaka. Mina barn vill absolut inte och inte mannen heller.
Annars är det nog lättare för oss att flytta tillbaka eftersom min man är svensk. Jag kanske har fördomar men jag antar att din sambo inte kan särskilt mycket svenska. Skulle nog bli svårt för honom i början iallfall innan han har lärt sig spårket. Så tror jag att det skulle vara svårt för dom flesta spanjorer att vänja sig vid mörkret och kylan.
Ja, att S. skulle flytta med till Sverige är inget alternativ. Han kan ingen svenska och jag tror inte han skulle trivas. Men jag önskar att jag kunde resa hem oftare.
Jag har precis varit i sverige ett par veckor nu är jag tillbaka i katalonien där jag bott i knappt två år...
men nu är det meningen att jag och min spanske sambo eventuellt kanske (troligtvis) ska flytta till sverige i höst.
Vi anser att det vore "rättvist" att båda får testa hur det är att byta kultur etc, och på det viset lära känna nya aspekter av den andre.
Han ska få lära sig svenska och därmed kunna kommunicera bättre med mina släktingar och vänner, och det känns viktigt inte minst för mig.
Och han ska få konfrontera det svenska vintermörkret, är orolig för hur han ska klara det.
Det blir spännande.
Men samtidigt känns det trist att bryta upp härifrån. Jag börjar känna mig nostalgisk. Vi bor nu i en vacker by i förpyreneerna och det känns som om vi blivit väl accepterade här.
Kanske är det så att jag trivs bättre här än han, som vuxit upp i centrala madrid och bara bott "på landet" i tre år.
Ja, just nu är det faktiskt jag som tvekar mer än han när jag tänker på att bo hemma i sverige i kanske ett år med början redan i höst/vinter.
Men eftersom han är med på noterna och tycker att det vore dags att ta nästa kliv i vårt liv, så tänker jag att det är bäst att passa på.
För någon gång vill jag ju uppleva sverige ur hans ögon också.
jag har ju inte bott utomlands så jättelänge, men jag skulle ändå vilja fråga:
Känner du någon som bott borta länge och sedan flyttat hem? hur har de upplevt det?
Känner du nån varmblodig spanjor som flyttat till sverige och hur har det gått?
Skicka en kommentar