Jag har precis läst ut Emma Hambergs Mossvikenfruar.
Herregud! Jag tror att det är en av de sämsta böcker jag någonsin läst. Om den inte vore en del av vår bokklubb skulle jag aldrig ha läst ut den.
Den saknade all trovärdighet och den ocharmiga huvudpersonen tyckte jag direkt illa om. Det var dessutom omöjligt att förstå de val hon gjorde. Det var nog meningen att boken skulle vara rolig, men Emma Hamberg och jag har uppenbarligen helt olika syn på vad som är kul. Beskrivningar av tjocka män som dansar i pyjamas, okunskap om matlagning och långsökta referenser till Jackie Collins föll platt till marken.
Flera gånger kändes det som om jag läste en novell skriven för tonåringar som fortfarande tycker att sex är det mest spännande som finns eller en krönika i Veckorevyn. Huvudpersonens storögda fascination och okunskap om Stockholm verkade mer beskriva 1800-talet än i dagens samhälle. Karaktärerna var platta och slutet helt galet orealistiskt och jag trodde ett tag att huvudpersonen skulle ”vakna upp” och att allt skulle visa sig vara en dröm.
Men så var inte fallet…tyvärr.
Jag längtar till vårt bokklubbsmöte då jag tillsammans med mina medsystrar kan få ur mig all den frustration årets sämsta bok har byggt upp inom mig.
Läckberg kom tillbaka! Allt är förlåtet!
3 kommentarer:
Jag har ju sagt att du skall läsa Agneta Sjödoms pilgrimsfärd. Där har du ett riktigt lågvattenmärke. Du kommer gladeligen läsa om Emmas bok efter den. Lovar.
S
Sjödin skulle det stå. Även om Sjödom blev lite kul.
Haha! Jag vet att jag skulle bli arg om jag läste den, speciellt eftersom hon härjar runt i mitt älskade Spanien.
Skicka en kommentar