Förutom att bjuda på en långsam, mättad historia, som tidvis var något förutsägbar men med en oväntad vändning i slutet, var filmen oerhört estetiskt. Inte inte hårstrå ligger fel hos Tilda Swinton (i alla fall inte i början...).
Och kläderna. Var ska jag börja? Sval elegens med Fendi och Jil Sander (och en Birkin, en Kelly, några Tod's och flera diamanter).
Från och med nu kommer ni aldrig att se mig bära något annat än siden, kashmir och pärlor. Och skor med skinnsula - oavsett väderlek.
Som min vän sade efter att han köpt en Lexus: Buy quality and cry once.
Milano, förresten. Varför inte?
Latino som latino, no?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar