Under min semester var jag på en mycket trevlig middag som bevistades av flera personer jag aldrig träffat tidigare. Ingen frågade vad jag arbetade med, jag frågade i min tur ingen och det var oerhört befriande. Istället var middagen uppsluppen och full av skämt och prat om allt och ingenting.
När jag senare talade med min väninna som ordnat middagen sade hon att hennes man har som policy att aldrig fråga folk vad de sysslar med.
Jag minns under studietiden då samtalsämnena på de flesta middagar och fester var:
1. Vad läser du? Hur länge till ska du läsa?
2. Var bor du? Hur stor är lägenheten? Hur fick du tag i den?
Sedan följde en period då folk mest talade om ledarskapskurser på jobbet (Zzzz...) och semestrar.
Nuförtiden är det främst barnen som pratar.
2 kommentarer:
Känner igen det där, brukade säga att jag var arbetslös när man lessnat, en kompis brukade säga att han körde bokbuss :)
Haha! Bokbuss! Det ska jag också använda mig av.
Skicka en kommentar