Igår tittade jag på Den engelska patienten. Det var varken för första, andra eller tredje gången.
I love Den engelska patienten!
Jag tror till och med att jag uppskattar den mer nu än första gången jag såg den back in 1997 eller så. Det är en vacker (och sorglig) kärlekshistoria, estetiskt är den mycket tilltalande, musiken slår an den rätta stämningen och karaktärerna är intressanta.
Min absoluta favorit är naturligtvis Laszlo de Almásy. Han har en komplicerad personlighet då han i början betonar vikten av oberoende för att sedan bli enormt svartsjuk och possessiv. Han verkar stel och korrekt men tappar all social grace då han blir lämnad och ställer till desperata scener som är obekväma att som publik att bevittna.
Och är alldeles, alldeles underbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar