måndag, april 21, 2008

Un poco triste

Utan dig
är jag hemlös
i livet
som var vårt

4 kommentarer:

L sa...

Fint.

Blancaflor sa...

Fint men sorgligt :(

Thérèse sa...

Vackert men sorgligt. Känner alltför väl igen mig tyvärr. Blev dumpad efter 1.5 år av den jag trodde jag skulle leva resten av livet med för en månad sen. Redan några dagar efteråt hade han träffat en ny. Vet ju att det blir bättre och jag har fina vänner som får mig att glömma men nu gör det så ont. Han och jag umgås ju fortfarande och en del av mig hoppas att han ska ändra sig fast jag vet att det inte kommer att bli så. Har undvikit att skriva om det i min blogg eftersom det känns jobbigt och jag vet att han läser. Ursäkta den långa och personliga kommentaren

Blancaflor sa...

Therese: Först av allt, ursäkta dig inte! Jag förstår (som du nog vet) exakt vad du går igenom. I mitt fall hade jag möjligheten att bryta helt, och trots att vissheten om att jag aldrig kommer få se honom eller höra hans röst igen gör ont så har det hjälpt mig. Mig har det hjälpt mycket att aktivera mig hela tiden; jag går på kurser, träffar folk och funderar på projekt som bokcirklar etc. Trots att jag många gånger inte hade lust följde jag med på middagar, fester etc. Och nu! Lite svag, men helt kurerad!
Stor kram till dig