Idag är det exakt två år sedan jag gick ut med min pojkvän S. för första gången. Vi åt då middag på en mycket trevlig japansk restaurang och ikväll skall vi tillbaka dit.
Det är både intressant och skrämmande att inse hur ett möte kan förändras ens liv för alltid. Jag menar, what are the chances? Egentligen... Om jag hade svängt vänster istället för höger, kommit en timma tidigare eller senare, varit sjuk, inte på humör etc, etc.
För mig är han nästintill perfekt, mänsklig naturligtvis, med fel och brister, men han är också allt jag har någonsin önskat mig.
2 kommentarer:
Åh, så underbart. :)
Ja, det är väldigt härligt faktiskt :)
Skicka en kommentar