Jag bodde ensam i en lägenhet i Göteborg under nästan 8 ar, innan jag flyttade till Spanien. Jag älskade att bo själv. Min lägenhet var söt och flickig med bade nya och gamla möbler; vit soffa, sekretär, lapptäcke över sängen, mässingsspeglar och broderade örngott.
Jag stortrivdes!
Nu har jag dock vant mig vid att bo ihop med nagon och plötsligt är det inte alls lika skönt att vara själv längre, nagot som jag verkligen älskade att vara tidigare.
Varför är det sa dumt inrättat?
3 kommentarer:
Jag har bott ensam så länge att tanken att bo ihop med någon annan skrämmer mig något fruktansvärt!!! ;-)
Mig med! Men man vänjer sig otroligt fort. Jag älskade att bo själv för det är verkligen underbart, men nu vill jag inte det längre alls.
Jag tror man ständigt utvecklas och ständigt inom sig strävar efter mer så det är väl bara naturligt att man kan gå från en etapp i sitt liv till en annan.
Oj det där lät Dr Phil.
Sorry.
Skicka en kommentar