70-talister verkar, trots sin relativt unga ålder, mycket nostalgiska, och speciellt då det gäller kläder och leksaker till sina barn. Trots att många av oss i efterhand klagade på de bruna och orange bebiskläder våra 40-talistföräldrar tvingade på oss och istället drömde om rosa och ljusblått med glitter och volanger är det ändå de mer jordnära färgerna många väljer idag.
Skillnaden ligger dock i ledordet design. Det är inte en noppig, brun kofta i akrylgarn som småbarnen springer omkring i utan istället en i lammull ifrån Ralph Lauren. Gunilla Axéns molntyger ifrån 70-talet säljs som aldrig förr och finns i flera nya färger och pryder både sängkläder, bebisfiltar och necessärer.
Vidare dyker våra gamla leksaker upp i ny och genomtänkt design. Barnkammaren skall ju idag inte bara vara lekvänlig utan också estetiskt tilltalande. Barbapappa kanske inte längre är så populär som bok, men dockor, muggar och kuddar finns snart i var hem.
Jag har också sett en vitlackerad och upphottad version av brädspelet Labyrint, inte avsett för kladdiga barnhänder utan mer en inredningsdetalj à la coffee table book.
Vad är det som gör att vi redan har börjat blicka tillbaka? Går utvecklingen verkligen för fort (som alla säger) och vi försöker krampaktigt hålla oss fast i Etch-a-Sketch, Rubiks kub och Skrållan-dockor för att känna oss trygga?
Är de våra madeleinekakor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar