Ödmjukhet

När jag var i Sverige på semester köpte min pojkvän en mycket intressant bok som hette "The Swedish code" och som handlade om varför svenskr är så svenska. Det var en mycket intressant och rolig bok som verkligen lyckades beskriva oss på ett underhållande och många gånger korrekt sätt.

Jag har vid några gånger anklagat min, faktiskt mycket ödmjuka, pojkvän för att skryta om han berättar om färdigheter han har eller människor han känner.

I boken skriver de just om detta och råder utlänningar att mentalt översätta ordet "bragging" med "mentioning" ifall de blir anklagade av en svensk.

Som exempel har de det svenska och det icke-svenska svaret på frågan : "What do you do for a living"

Det utländska svaret skulle kunna vara: "I am the senior sales manager for export to Asia, Africa and the Pacific".

Medan det svenska svaret skule vara "Export Sales"

Norén

Innan jag visste bättre tyckte jag alltid att det verkade som om spanjorerna bråkade varje gång de hade olika åsikter om något. Och jag blev förvånad över att de i nästa sekund kunde skratta tillsammans. De var ju så arga nyss...

Nu har jag lärt mig att de inte alls är arga utan de höjer rösten för att få en syl i vädret och då är det ju lätt hänt att man uppfattas som lite aggressiv. Dessutom älskar spanjorer att diskutera.

Jag var i Madrid i helgen och då jag åt lunch med min pojkvän och hans föräldrar började de diskutera den nya generationens slappa inställning till studier och livet generellt (ni kan ju gissa vilka som var pro och vilka som var con...). Diskussionen eskalerade och alla skrek ut (enligt svensk standard) sina åsikter och jag blev lite pinsamt berörd för att närvara vid ett familjebråk.

Men inte...för sedan började någon tala om maten och allt var lugnt och vi skrattade muntert tillsammans igen (och jag pustade ut...).

Semester

Man behöver verkligen semester efter att ha varit på semester.

Jag kom tillbaka ifrån Sverige förra tisdagen och började arbeta direkt på onsdagen. Helgen spenderade jag i Madrid.

Och nu är jag dödstrött. Jag längtar redan efter helgen och att ta det lugnt. Men det gör man ju aldrig ändå, tyvärr.

Droppen?

Jag har mött min överman - jag kallar honom Nemesis!

Han började på vårt kontor för cirka två månader sedan och innehar en ganska hög befattning. Efter mitt första möte med honom insåg jag att han kommer att innebära problem. Han har ett oerhört raffinerat sätt att oupphörligen vara otrevlig och nedlåtande.

Han har massor av åsikter om hela företagets arbetsrutiner och processer och istället för att diskutera eventuella förändringar med personer på rätt nivå som faktiskt har auktoritet att förändra håller han evighetslånga straffpredikningar till "oss på golvet", alltid lågmält men otroligt sarkastiskt.

Två dagar innan jag skulle resa till Sverige på semester frågade han mig om jag kunde ställa in resan eftersom han ville ha ett arbete gjort. Och han är inte ens min chef!

Jag fick mig en uppläxning om hur vi jobbade härom veckan och jag tror att jag upprepade cirka fem gånger att "Om du har förslag om hur vi borde ändra våra processer bör du tala med min chef som är tillbaka på måndag".

Men han bara fortsatte att mala på. Och han kontaktade aldrig min chef.

Han gjorde exakt samma sak med min kollega ett par dagar efter. Min chef går på semester om en vecka så då kan jag nog räkna med ett kärt återbesök.

Jag talade med hans assistent igår, hon har jobbat här i cirka ett år, men hon sade att hon inte klarar av att abeta med honom utan skall säga upp sig.

Är det dags för mig också kanske?

Föränderlig värld

Jag har varit i Sverige i över två veckor och knappt varit i närheten av en dator, men nu är jag så illa tvungen.

Det känns som om jag har varit borta ifrån jobbet och Spanien under mycket längre tid än jag har, dels på grund av att det är lätt att koppla bort jobb och vardag i Sverige och dels för att det har hänt massor under tiden jag var borta.

När jag kom tillbaka i förrgår hade de börjat bygga ett hotell och ett litet commercial centre i närheten av min bostad.

Vidare; när jag kom till jobbet morgonen därpå hade de omorganiserat företaget, både rent fysiskt; avdelningar hade flyttats runt, och dessutom stora förändringar angående vårt fokus och till viss del vårt sätt att jobba. Två kontor har stängts ner och fem personer har fått sparken.

Hur detta kommer att påverka mig och min roll är svårt att säga, men eftersom jag inte fick sparken igår antar jag att det kommer att dröja ett tag till.