Det är intressant att jag har exakt samma längtan efter Sverige och allt svenskt här som jag hade under mina år i Spanien. Min vistelse i USA är ju tidbegränsad men det hindrar tydligen inte mig att vilja drapera mig i Nygårds Anna, bära samiska tennarmband och Kalevalasmycken, lyssna på sommarpratarna i tid och otid, köpa sill på ikea och titta på svenska filmer (gärna från 80- och 90-talet).
Varför denna längtan till och idealisering av där jag inte är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar