Morgonen vaknar blåögd och vinden öppnar fönstret för himlen bland vita moln och fladdrande gardiner
utanför kvittrar fåglarna pärlband i buskarna som knoppas och regndropparna glittrar som pärlor i det gröna gräset medan solskenet vältaligt berömmer de rodnande blommorna och trädenas händer välsignar stilla dagsljuset som lånar allting lugn och skönhet medan tysta svalor jagar evighetens insekt i den osynliga luften och solen spelar oc
h sjunger
GULD! GULD! och hela den klara blå himlen i lungorna…
Lennart Ekelöf
1 kommentar:
Gunnar, inte Lennart. Ur "sent på jorden"
Skicka en kommentar