Ibland saknar jag Sverige.
Nu, till exempel. Med Thåström på radion (Karenina)
Tystnaden i en snötyngd skog.
Cykla på grusvägar omgivna av sädesfält.
Mörka insjöar och gransus.
Kubb och picknick i en park.
Höstlöv pa Vasagatan.
Dricka té på en glasveranda under ett sommarregn.
Frostbeklädda grenar som sträcker sig mot en stjärnklar himmel.
Romantisk? Javisst!
1 kommentar:
asså det där med höstlöv på vasagatan är ett jävla aber. jag halkade på just såna härom veckan och hade det inte varit för min enastående och atletiska hållning så hade jag kanske ramlat och brutit nacken, eller åtminstone stukat foten.
du får det verkligen att låta romantiskt din sverigenostalgi. varför är det så att man alltid lyckas romantisera småsaker som man totalt skiter i till vardags när man väl inte har det?
hursomhelst. du är bra blanca. göteborg gråter av saknad!
Skicka en kommentar