...är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

Jag läste precis Alex Schulmans bok " Att vara med henne..." Jag gillar i princip allt som Schulman har skrivit, jag delar de flesta av hans åsikter och tycker att han är otroligt rolig och med självdistans.

Boken var väldigt kort och lättläst och jag tycker att den skulle ha vunnit på att var något längre då jag fick en känsla att boken var skriven väldigt snabbt. Kanske till och med lite slarvigt snabbt.

Hans fru höjdes till skyarna, naturligtvis, men hon var som en skuggestalt man inte fick någon tydlig bild av. Kanske var det medvetet för att inte utelämna henne? Sedan hade jag lite svårt för de sista raderna där han skriver ut hela hennes namn (Amanda Widell) och skriver att hon är honom överlägsen i allt.

Det skulle jag vilja ha en utförligare beskrivning av eftersom hon är så anonym, leende och inte väcker så mycket nyfikenhet egentligen.

Nu ska jag fortsätta med Mrs Dalloway - månadens bokcirkelbok.